Oj, vad dagarna går!!

Förstår inte vart dagarna tar vägen. Jag trodde man skulle ha all tid i världen som arbetslös men fy vad jag bedrog mig.
Jag har ju varit på seminarium i Stockholm och där sa de en väldigt bra grej, jag citerar:
Att vara arbetslös är ett heltidsjobb!!

Det ligger mycket i det faktiskt, man tror inte att det ska vara så märkvärdigt att söka jobb men man ska ju skriva cv, personliga brev och det kan jag lova tar tid, speciellt när man som jag har svårt att tala om att jag är bra på något.
Men nu går jag på seminarium för att lära mig att visa det i mina ansökningar...
Åker upp igen på måndag och återkommer torsdagkväll. Förhoppningsvis fullpumpad med självförtroende, och att jag då vet vad jag vill.
Sen är det ett rent ut sagt jäkla dilemma att vara utan pengar.... förra månaden innebar ett avbräck på 5000 kr mindre i ett redan ansträngt bankkonto...
"Tänk om man ändå kunde vinna, och slippa bekymra sig".



















Så här bor jag när jag är i Stockholm!


Men nu till något positivt:
Min roll som Mormor!
Jag ringer varje dag, för att få höra hur det går men vill låta dem vara ifred med sin lilla familjelycka, (fast jag skulle vilja vara hos dem dygnet runt). Men jag förstår att de behöver ha sin tid för att lära känna sitt lilla "underverk", och det unnar jag dem.
Imorgon när vi får tillökning på vårt konto skall mormor och morfar ut och shoppa nåt fint till barnbarnet Elias, för att visa vår uppskattning att han finns.