tisdag 6 maj 2008

Nu var det ett tag sen!

Dagarna rusar iväg även om man inte har ett arbete att gå till. Vi har haft besök av min syster med barn och min bror över valborg. Tyvärr var inte vädret det bästa men vi har haft några mysiga dagar ihop ändå. Det är roligt att ses och man ser vad barnen växer fort på några månader. "Lillskrutten" Sebastian går och snackar och kör bil för hela slanten. Snällare barn får man leta efter tror jag, han gav inte mycket väsen ifrån sig utan tultade runt och körde bil hela dagarna. Patricia var ute och lekte eller satt och ritade i sin målarbok, hon är duktig vill jag lova. Tänk att hon ska börja skolan i höst....det är inte klokt att det redan gått sju år sen jag var med när hon kom till världen (snörpa).
Våra egna barn har naturligtvis varit här också, vi har grillat och fikat och jag vill lova att man märker att vi bor trångt när alla är samlade, men finns det hjärterum så finns det stjärterum...
Vi har också träffat våra gamla vänner och grannar från tiden i Stockholm som också har varit nere och hälsat på.

På arbetsfronten är det avslag på avslag som kommer så just nu känns allt ganska tungt, man undrar om man ska hitta nått arbete eller om man ska gå så här länge till... jag vill verkligen hitta nåt att göra, finns det nån som vet nåt så säg gärna till. (halvtid är det som gäller).

Det tråkigaste med att gå utan arbete är att ekonomin går åt skogen, så jag förstår inte folk som kan påstå att man inte vill arbeta och tjäna pengar, jag tror ingen som inte levt på a-kassa vet vad det innebär och därför lätt kan dömma folk som arbetskygga. Men jag kan lova att efter varje avslag på sökt arbete man får så minskar även självförtroendet ganska rejält.
Städa och "dona" kan man inte heller hålla på med för till slut finns inget att städa och tyvärr har man inte råd men några utsvävningar så dagarna blir ganska trista och det enda man kan tänka på är hur man ska få pengarna att räcka till utgifterna och att få mat på bordet.
Speciellt när man innan a-kassa ändå levt på existens och nu lever man alltså under existens men räkningarna är de samma, då är det inte lätt att se positivt på mycket.

Nej nu ska jag lägga mig och hoppas att det åtminstonde är fint väder imorgon när man vaknar, och kanske man får ett positivt svar från någon arbetsökan...
Ha det till nästa gång!

Inga kommentarer: